Har kommit ikapp helt med sömnen - trots att jag fastnade framför en film igår. Slutet är lite suddigt, jag sov längre stunder än jag tittade på slutet men jag har för mig att det var några leenden precis innan eftertexten började rulla....

Lovis hade en mardröm på morgonkvisten och var riktigt upprörd när Martin burit över henne till vår säng.

- Jag drömde att någon skulle stänga in mig mamma, jag kom inte ut! *snyftande* Hon fortsatte:
- Jag väntade på dig mamma, eller pappa, eller på den flygande mattan (hon gillar Alladin just nu), att ni skulle komma och hjälpa mig.

Jag kröp tätt intill henne och lovade och försäkrade att jag alltid ska komma och rädda henne om någon skulle stänga in henne.
Hemska tankar på de flickor som varit i pressen de senaste månaderna, de som levt långa, många år i källare eller skjul, båste genom huvudet på mig och jag älskade henne så högt där hon låg i famnen. För tänk OM någon verkligen skulle ta henne?

Då skulle jag bli tokig, på riktigt. Jag har så många mardrömmar (i vaket tillstånd) när det gäller barnen. Så många rädslor. Sjukdom, kidnappning och olyckor.

Jag lever med de rädslorna och hoppas att barnen inte märker dem. Att jag inte begränsar deras liv för något som till största sannorlikhet inte kommer att hända.

Men jag är ju så rädd om dom! ♥



Lovis förra året. Bara goda drömmar.