Så blev fyra-års kontrollen äntligen av oxå idag.

Lovis var otroligt samarbetsvillig till en början.

Berättade glatt vad pojken i den pedagogiska boken hade för sig.
- Du kan många ord och har väldigt bra fantasi!, sa barnsköterskan. Yes - det vet vi redan tänkte jag.

- Lovis, kan du måla en gubbe åt mig?, var nästa del.

- Och här är svansen på trollet och nu har han hår oxå, nu ska han springa till skogen och jaga rävar!, tjattrade Lovisen. Gjorde en liten krumelur på pappret och tittade sen på sköterskan och undrade:

- Vet du vad det här är då?
- Neeej....
- En snigel! Och nu slingrar den iväg här över heeeela skogen, tjohej!

Då avbröts målandet och Lovis skulle trä 10 pärlor på tråd. Pärlorna var stora som bowlingklot och snöret stelt så det tog ca tio sekunder.
- Nu får du skriva Lovis på det där halsbandet, för det vill jag ha med mig hem en annan dag!, begärde pratkvarnen och då byttes det aktivitet igen..

Hörseln var u.a. Bra att veta för som hon skriker har vi allvarligt funderat på om hon har en nedsättning.
Så var det synkontrollen. Halvägs in ville inte Lovisen mer. Näpp. Inte ha pirat-lapp, inte sitta kvar på stolen. Inte vara kvar alls. Inte en sekund till ville hon samarbeta.

Då fick hon hoppa lite på ett ben och balansera för att få en liten paus.

- Ja, hon har ju bra balans och god kroppskontroll. Rör hon sig mycket ute?, undrade sköterskan. (Joo, en del. Sitter typ aldrig still....)

Sen dax för synen igen.

- Nej, jag vill ju inte!

Med en viskning om att hon fick välja vilken glass hon ville på vägen hem mutade jag ungen till samarbete. Och det gick!
Hon satte sig och pekade ut de där bokstäverna i en hast så vi fick vår OK! stämpel i nacken och fick fara hem. 



   Vår lilla älskling.... 

Mutan....