Sitter fast.

I min kropp.

Har under vintern allt mer känt av min rygg, som aldrig brukar märkas. Har förklarat det hela med att jag är kall när jag går ut och gör förhållandevis tunga grejer i stallet.

De senaste dagarna har det eskalerat, i morse började även nacken skrika i vissa lägen. Hoho. Martin beskrev sitt senaste naprapat-möte för mig igår - vad skönt det var efteråt. Jag bara skakade i huvudet. Nä. Inte jag. Inte ett knä i min bröstkorg och höra braken när hon vänder ut och in på mig.

Men nu funderar jag på att sätta klockan imorgon bitti och få mig en tid. Helt seriöst.

Så här kan jag ju inte ha det. Har så ont att jag känner mig sömnig. Mentalt slut.

Den stora frågan är ju om jag törs gå till den där naprapaten. Som enligt Martin är en ganska liten, men dyngstark, tjej, som får allt att knaka till - och hamna rätt.