Min fina, nya bil (internskämt i familjen, hihih) ska besiktas imorgon. Så där helt abrupt blev det bestämt nu i eftrermiddags med någon dryg kvinna på "Bilprovningens personsvar".

Tycker inte om bilprovningen. Just nu har jag en hyggligt bra bil, men vi har haft en sämre bilpark. Där det där med bilbesiktning föregicks med månader av ångest.
När varje knackning på underredet fick mig att hålla tummarna och hoppas att det inte skulle ramla ner och skada pojken i gropen.
När jag för varje pennsreck pojken gjorde i sitt block (de hade inte handdator på den tiden) såg pengarna flyga åt alla håll för att byta uttjänta stötdäpare, rostiga bromsrör, dålig handbroms och spindelleder.

Det där sitter i, jag är fortfarande sjukt nervös på den där parkeringen utanför hallarna.

Tvingade ut min man för att kontrollera alla lampor (min Golf saknar av oklar anledning den där lilla varningslampan om någon strålkastare skulle vara trasig). Och jovisst. Enögd fram.

Nu är jag ännu mer nervös. Jag ska inte bara få bilen kontrollerad imorgon, jag måste själv gå in på en mack och byta glödlampa. Har en fin tidspress också,  på 40 minuter ska jag från dagis, in till stan, få lampan bytt innan mitt reg.nummer kommer upp på väggen.

Jag har aldrig bytt lampa på bilen, så vet ni min nivå på service och underhåll vad gäller min bil (men jag har en Martin som gör det åt mig vanligtvis. Kanske ska gråta så han möter mig i stan imorgon?)

Säkert hittar de något riktigt fel också någonstans. Som jag inte har en aning om att det finns ens.