Kajorna.

Minns ni dom?

Jag lät hur som helst Lovis ringa farfar och tala om vilka sömnproblem hon hade pga dessa fåglar i systemet.

Självklart kom han.

Upp på stegen och på med nät, sprättlätt. Nedanför satt jag med svärmor och delade en flaska rött, är man ledig så är man.

Allt var gott och väl. Svärmor och jag fortsatte med vinet och Martin och svärfar började plocka isär fyrhjulingen. (Det är nåt som är fel med den.)

Så var det dags för nattning av Liten och det var då jag hörde det. Kajan hade varit hemma när svärfar nätade!

Satan i gatan, vilket liv det var i trumman och när jag klev in på Lovis lekrum stack det ut en vinge ur ventilen. Ganska äckligt, om ni frågar mig.

Jag galopperade upp i garaget och hasplade ur mig vad jag sett. De trodde mig inte riktigt, vadå sett en vinge? Hur många procent håller rödvinet ni dricker, var väl den allmänna uppfattningen mellan far och son.

Men, hon satt där!



Martin fick montera bort ventilen och ut kom hon till sist. Tittar ni noga så syns "underredet" på kajan.



Till Lovis sa vi att kajan fick flyga till skogen och lägga sina ägg där istället.... Vilket kanske inte var helt sant. Hon (Lovis) tyckte den här historien var lite otäck och man ska väl kanske inte spä på våldsamheterna så där före läggdax.

Troligtvis har kajan inte heller levt det lyckliga liv jag trodde heller där i skorstenen. Svärfar anar att hon inte hade en chans, när hon ramlat ur själva skorstenen och ner i de rostfria rören, att ta sig ut. De är för släta för en fågel att kunna klättra i. Så att vi hört henne mer och mer sista veckan har väl helt enkelt varit dödsångest. Men den slipper hon ju nu!