Jävlar i helvete. Ber om ursäkt, brukar vara snäll i språket här på bloggen men nu gäller det att bita ihop tills tänderna knakar.

Pannan puttrar och går - jätteskönt.

Men.

Jag har en mindre sjö i köket. Det regnar in. Och inte är det lite vatten heller.

Jag är så less. Så less.

Imorgon bitti, tidigt, åker Martin bort i tre dygn och jag blir själv här hemma med ny panna och otätt tak. (Att pannan kommer ha lite inkörningsproblem räknar jag faktiskt med).*Grin*

En kompis som kan plåt är på väg - men vad kan han göra, här och nu? Jag är så tacksam att han kommer, jag betalar honom allt han begär.

Nu är flyttlasset till en lägenhet i stan inte långt bort, det kan jag försäkra! Jag tror säkert vi kan komma att trivas i en nätt takvåning på ett par hundra kvadrat någonstans.