Det tog tjugo minuter att tända i öppna spisen. Då hade jag nästan hunnit frysa ihjäl. Det sägs att en sketen tändsticka kan bränna ner hus och skogar, men idag gick det åt en ask och två rejäla reklamblad att få till bras-h-vetet!
Lagen om alltings jävlighet kanske?

Martin står stationerad i pannrummet. Lite sur tror jag bestämt. Jag klagade högljutt till honom över det faktum att pannan fortfarande inte är installerad. Jag fryser och de stora vill ta långduschar. Lovis vill bada badkar.
Inte riktigt hans fel - vi har ju lämnat bort jobbet....
Nu står han där och grejar med något, för rörisen har lovat att skruva ihop alla lösa rör imorogn och provköra systemet.

Hoho. Fast bara prova då, det blir inte klart imorgon heller. Nähä. Det bästa med den här rörisen annars är att han är djupt religös - så han håller vad han lovar. Inga lögner än. Så jag biter väl ihop, han sa när han skulle påbörja arbetet med vår panna, och kom punktligt. Det var jag som var dum och aldrig frågade hur länge han tänkte låta oss frysa och ha en varmvatenberedare stor som tekokaren.

Jag är så bitter idag så nu får det bli sagoläsning och läggdax för både mig och Liten. Höst och kyla är inte min grej. Alls.
Snart kommer väl snön oxå.