Herregud vad chokladaskarna hopar sig här hemma. Martin kommer släpandes på den ena efter den andra.
- När ska vi äta dom? Vi äter inte alls och barnen pallar ju inte med allt detta!, utbrast jag förrut.

- Jo, men den här är fin, den kan vi ge bort till någon. Fast det är klart. Vi går ju aldrig bort.

Så nu vet ni. Har ni chokladbrist - bjud hem Martin (och gärna mig oxå) så kommer det hem en chokladask lika säkert som Amen i kyrkan.