Inatt var Lovis vaken i flera timmar. Vi försökte (trodde och hoppades) att få henne att somna om i vår säng men icke.
Som en mask låg hon där och vred sig, och helt olikt en mask sjöng hon ibland och låg och viskade (vilket lät som megafontjut i vårt i övrigt tysta hus) i nästan tre timmar.

Hon sov som en stock när jag likt en död släpade mig ur sängen 5.20. Var så dax då liksom. 

Vi har kommit ifrån det här med vaknätter! Blivit bortskämda. Lever en behaglig tillvaro med stora barn. Blir det repris i natt emigrerar jag till gäststugan!