Allt man gör ska utvärderas, har jag lärt mig på jobbet. Mätbara resultat räknas och skattas högst.

Så. Har nu kört LCHF i ganska precis sex månader. Har gått otroligt lätt efter de första två veckornas avgiftning från socker.

Resultaten?

Tappat 10 kg, vilket i praktiken betyder att mina gamla brallor i stl 36 sitter perfekt. Har nu stått still i vikt i säkert två månader.

Tappat massor av hår, men det kommer tillbaka nu och små hår står som en gloria kring huvudet varje morgon innan jag tvingat ner det med hårspray.

Naglarna är helt klart starkare, mina mjukisar som alltid tidigare skivat sig och gått av.

Jag har inga blodsocker-fall längre. Tog lång tid innan jag insåg det. Den supergrinig mamman som kom hem efter jobbet och skulle laga mat efter dagishämtning finns inte längre.
Jag konstaterar att jag är hungrig och lagar mat. Inga "Jag bryter ihop eller dör snart"-utbrott förekommer längre. Härligt för alla i husållet.

Piggelin, jag känner mig pigg varje dag (nja, nästan då, men ärligt, jag har tre barn och jobb! Ibland sviktar man ju.) Inga mat-koman, inga sura miner mitt på dagen. Öppen för happenings och har lust att umgås med folk trots att mörkret är kompakt ute.

Ingen i familjen dricker saft till maten längre.
När jag, som druckit saft till maten sen jag var tolv eller något, slutade, slutade barnen med. Inte en endaste fråga om vart saften tagit vägen. Två dricker vatten, en tar mjölk. Kommer tandsköterskan bli väldigt glad över.

Magen är lugn som en filbunke. Inte ett kurr, inte en fjärt.

Trots en mentalt stressig höst med hästförsäljning mm så behöe jag inte ta en endaste liten Omeprazol. Inte ett svid i magen. Unikt.

Målvikten är nådd sen en tid tillbaka men jag kommer fortsätta äta så här. Jag mår jättebra. Avsteg gör jag, har tryckt ner en och annan skumtomte, pizza på helgen ibland, likör till kaffet om jag vill.

Den stora skillnaden är att det inte är Lördag hela veckan längre. Det är på lördagen det kan bli lite extra, om jag vill och det är inte alla lördagar jag är sugen på godis, och då låter jag bli - det ni!

Negativa saker.

Behöver ofta försvara vad jag äter. Känns märkligt. Om en vegan säger att de inte äter kött brukar det respekteras. Men om jag inte vill ha en kaka, då är jag lite ofin i kanten. Bara för att jag inte vill ha socker.

Tja, jag tror (hoppas) världen kommer förstå så småningom.

Nu ska jag provsmaka pannkakor. LCHF pannkakor, med vispad grädde och blåbär - det går ingen nöd på mig! *Blink*