Blev rejält sur på jobbet idag. La på telefonen i örat på den andre och sa lite för högt:

-SUBBA!

Hann gå in på en expedition och prata av mig innan jag mindes städerskan som stod bredvid mig när jag kokade över. Var rädd att hon missförstått Vem jag sagt detta tillmäle till så jag letade efter henne en halvtimme innan jag gav upp och skickade en hälsning via hennes kollega.

Hoppas hon kommer imorgon så jag får förklara själv.

Var vuxen och tog upp det hela med chefen, (om det kommer någon avvikelse för bristande bemötande eller så... Inte från städ utan från Den i andra änden av luren) och hon förstod varför jag blivit så in i bänken arg. Det var inte jag som varit galen (den här gången).

Nu har jag nästan normal puls igen. Två timmar senare. Och jag som trodde jag växt ifrån detta humöret!