Jag som jobbat med människor hela livet ser stora likheter mellan små barn och senil dementa personer.

Tänker inte bara på blöjor och stundtals oacceptabelt socialt beteende utan den där glömskan.

Att glömma bort att äta när tallriken står framför näsan tex.

Lovis får jag påminna om och om igen då hon försvinner in i sin egen värld och den där frukosten hinner nästan torka bort innan hon är klar.
Minns en gumma jag hade i hemtjänsten i flera år som inte tog en enda tugga utan att bli påmind. Som tur var hade kommunen råd med den lyxen på den tiden att ha en person sittandes hos en gammal i en timme vid varje måltid så hon inte svalt ihjäl.
Hade det varit nu skulle skelettet slitit hennes skinn inifrån.

Men nu har snart Lovis petat i sig sin frukost i alla fall. Tog bara 45 minuter idag. Och jag har påmint säker 30 gånger:
- En tugga till!