Nästan!

Det var nära att jag drabbades av en smula dåligt samvete förut. (Men det hände inte!)

Martin rullade in sin resväska i hallen, blek, rödögd och tuggummi-tuggande.

Lovis fullkomligt sprang ner honom och började överösa honom med de miljoner ord hon hade att säga honom.

Log mot min man, tog bilnycklarna och for till jobbet. Bakis eller inte - nu är hon hans!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0