Igår var det kvällen från helvetet på jobbet. Patienterna kom i en strid ström, på hela huset, och självaste storchefen kom upp och flyttade runt patienter.

Var gråtfärdig innan jag fick gå hem. Vid flera tillfällen hade jag ingen kontroll och kände tacksamhet att ingen blev riktigt sjuk mitt i röran.
På väg hem ringde min avlösare. Jag hade missat kvällstabletterna till en patient. Vid de tillfällena vill man skjuta sig i foten men tröstar mig med att kollegor alltid dubbelkollar varje skift och det kunde absolut ha varit något värre.

Men nu är det ledigt som gäller.