Nu har jag varit hemma för länge med Liten. Känner att jag stirrar på klockan för att faktiskt få bege mig till jobbet.

För en stund sedan sa hon:
- Åh mamma, vi kan väl gå ut? och så tittade hon på mig med sina barnaögon.

Självklart (solen skiner och det såg trevligt ut även i mina ögon). På med allt, dubbla vantar (de tjocka är kvar på dagis), bylsa på vinterskor och ut.

Halvvägs till brevlådorna kom det:

- Jag är kissnödig.....

In igen, av med precis allt. Nu vägrar jag sätta på allt igen. Jag är så trött på vinterkläder att jag kan spy, trött på småungar som inte kan kissa INNAN de går ut, trött på att vara hemma.

Mitt tålamod är kört i botten efter de här dagarna. Jag behöver semester!!!

Javisst ja, det har jag ju snart...! (Tillsvidare nöjer jag mig med jobbet som tillflyktsort).