Nu är det dags.

För månadens deppigaste moment för Martin. Han ska Betala Räkningarna.

Han har muttrat en halvtimme nu, att de ska betalas, idag. Muttrat att de är så många, och så stora! Precis som alla andra månader då, de senaste två åren. Sen dess har vi inte förändrat vår ekonomi nämnvärt varken på in eller ut fronten. Och det går ju hur bra som helst.

Men han blir så här, varje månad. Lite gulligt på något vis. Mikro-depp kan man kalla det, en halvtimme efter att han skickat rubbet genom cyberspace är han som vanligt igen och börjar prata om vad han vill handla.

Men nu ska jag ge honom datorn och gå ut i stallet någon timme, känns som en god idé!