Grät inombords när jag upptäckte att jag fått två kvällar i rad på schemat.

Fast nu känns det riktigt bra. Ingen "jag måste skynda mig att somna för snart ringer klockan" stress alls.

Kan lägga mig lite när jag vill - och be till gud att Lovis inte blir nödig av något slag på hela natten!