Ibland spelar det ingen roll hur mycket vassa prylar man plockar bort. Barn är barn och gör de mest oväntade saker.

Till exempel var både jag och min bror helt oförberedda på att Mio ville låsa om sig på toaletten. En kille på 16 månader är tyvärr inte lika sugna på att göra det de blir ombedda (i detta läget - vrida om låset igen).

Till saken hör att den inte gick att öppna utifrån, lite gängfel i panikskruven på utsidan. Så där stod vi, två vuxna med en extremt underårig kille utom synhåll.

Medan vi meckade med låset och i panik och ringde svärfar (som vet varenda liten detalj om allt som hör huset till och hur det fungerar) hoppades jag att Mio aldrig skulle märka vad som hänt. Hoppades att badsalt och schampo-flaskor kunde roa hur länge som helst - tills vi kom in.

Men klockan fick inte gå hur långt som helst. Hade verkligen ett tåg att passa (hur ofta har man det?!) samt att vi stod med andan i halsen och ville ha upp dörren innan han blev ledsen. Lyckligtvis stämde svärfars beskrivning till pricka och vi kikade in på gossen som inte ens fyllt toastolen med grejer. Han var hur glad som helst!

Så nu är låset fixat, nödskruven fungerar igen och vi slapp panga rutan, (vilket jag var på väg att göra flera gånger).

Efter intermessot. Nöjd busunge.