Livet går och jag undrar ibland vart all tid tagit vägen.

Ikväll ska Martin och jag med Julia på informationsmöte. Om valen inför åk sju.

Min lilla flicka ska börja högstadiet. Högstadiet. Hör ni vad stort det låter? Förstår ni hur stort det är? En stolpe i livet som ger mig mer ångest än inskolningar på dagis och första skoldagen.

De är på väg i livet.

Det är ju det mest naturliga i världen att de växer upp men jag har en klump i magen. Känns som jag missat något.
Men jag vet inte vad. Jag har tillbringat så mycket tid som jag någonsin kunnat med alla mina barn när de varit små men det känns ändå nu som att jag borde varit hemma mer. Fler år. Mindre procent, längre somrar.

De finns snart inte i mitt synfält längre utan kommer att vandra på sina egna vägar - utan mig.