När jag mockade nyss slog det mig:

Vi åker på semester om två veckor, bara jag och Martin.

Det har varit jul, nyår och jobb så det har nästan försvunnit ur huvudet på mig, vilken tur att jag kom ihåg det! Nu har jag något att längta till, det är inom räckhåll!

Tänkte efter och jag tror inte vi har varit borta från barnen så länge i sträck (fyra nätter) på tio år. Vi åker inte själva men det spelar ingen roll.
Romantik efter sjutton år är inte att vara inlåsta i ett hotellrum i fyra dygn utan att bara få vara tillsammans, som vuxna. Inte som föräldrar.

Äta gott, gå och strosa i en ny stad. Dricka ett gott vin. Prata med nya människor. Då kommer (för oss) romantiken av sig själv.

Vi ska enl ryktet bo nära Spanska trappan. Men det blir nog ingen glassätning där, det är vinter i Rom också.