Sorgligt...

Det gick bättre för mig än för Martin igår, där i sängen framför TV´n.

Jag missade vem mördaren var men Martin, han missade själva mordet också.

Herregud, det är skrämmande att vi är så trötta på kvällarna. Om det är jobbet, barnen eller vår ålder som gör det vet jag inte. Kanske kombinationen?

Och en sak är säker, om jag kunde skulle jag välja bort arbetet! (Åldern med förstås men det är ju inte möjligt!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0