Jag är en vane-människa. Idag blev det fysiskt tydligt.

Allt sedan vi fick passerkortsförsedda bommar vid personalparkeringen har jag tryckt på knappen för att få ner sidorutan samtidigt som jag sätter på blinkersen och kör in på parkeringen. (Jag försitter ingen tid - någonsin....)

Idag var jag upptagen med att spana efter tomma rutor, tryckte tydligen aldrig på knappen,  så jag körde handen rätt i sidorutan med hygglig kraft.

Lyckligtvis höll både hand och ruta (handen är dock rätt öm än) men jag funderar ju på hur jag är möblerad i huvudet när jag inte märker att rutan fortfarande är uppe.