Så där, nu är första hjälpen till rådjuren utlagd.

Imorse var ett utsvultet rådjur här och åt på buskarna runt altanen. Så det var bara att hiva sig iväg till Lantmännen och köpa foder. Det är synd om dem nu (rådjuren, inte personalen på Lantmännen).

Nu är det bara att vänta på skymningen och sen kan vi stå i fönstret och titta på dem när de äter. De brukar bli fler och fler med tiden, ett år hade vi åtta stycken som kom punktligt vid solnedgången varje dag!

För er som inte vet är Martin jägare. Vi är ganska förvånade över rubriukerna som dyker upp då och då i media att jägare är blodtörstiga mördare (ni som träffat Martin vet nog att han är långt ifrån de där rubrikerna).

Undrar hur många av dem som gått med i Facebook-gruppen "Stoppa Vargjakten NU" som bedriver viltvård? Undrar också hur många av dem som har ett gediget intresse för den svenska skogen och djuren däri.

För det är så det är. En normal jägare använder sitt förstånd och sin omsorg om de vilda djuren året runt och inte bara under jaktsäsongen.
Fast det pratas det tyst om. Likaså att så fort någon kör på ett vilt så ska jägaren upp och ut, mitt i natten om så är, för att leta upp och göra plågan kort det skadade djuret. Och det gör de - för djurets skull.