Nu har jag flyttat den stora kaprifolen. Jag. Me, myself and I har gjort det.

Den har suttit på samma ställe x antal år och satt därför fast som berget. Men Martin har lärt mig knep: jag hämtade fyrhjulingen och vinchade (stavning? Inte mitt vanliga ordförråd) upp eländet. Girlpower!

Det visade sig att det var den lätta delen i arbetet. Har sedan ett par år tillbaka bestämt vart den skulle sitta (lång startsträcka på det här projektet av oklar anledning) och har förberett med kompostmaterial i evigheter. Riktig mumma jord där nu.

Nu är den nergrävd mellan altanstaket, murad grill och buskar på baksidan. Att ta sig dit var bara det en utmaning. Att få med sig en 15 kg tung och otymplig jordklump ett annat aber mellan/över buskar.

När jag till slut hittade en högst oergonomisk ställning som det ändå gick att gräva i, medan brännässlorna killade mig på armen, så fattade jag ett beslut:

Om jag någon gång kommer på att jag inte vill ha den kvar (tex om den lockar till sig tvestjärtar upp på altanen) ska jag hälla gift på den. För där gräver jag aldrig mer.