Martin var på lite kalas igår kväll. Jag vet inte riktigt vad jag hade trott men tydligen var jag inställd på att han skulle sova hos sin far eller bror.

När Martin kom hem och la sig bredvid mig inatt så blev jag så rädd att jag skrek rakt ut. Han måste ha känt sig väldigt välkommen till den äkta sängen....

För många år sedan när Martin kom hem mitt i nätterna nästan jämt, (han hade ett sånt jobb, han var ingen slarver), märkte jag aldrig av det. Han låg där bredvid mig på morgonen bara.

Men jisses vad rädd jag blev inatt! Troligen beroende på att jag aldrig hörde bilen som körde hem honom.