I morse fick Martin frukost på sängen. Inte av mig men utav Klara (katten).

Jag var redan uppe och hade ställt upp alla dörrar och märkte aldrig att katta smet förbi med en liten sork i munnen och upp till Martin.

"Småpratande" och kurrande hade hon glatt satt sig bredvid Martins säng. Trevligt uppvaknande, om han hade varit katt.
Det är då det gäller att förstå att de gör detta av kärlek till husfolket. Kanske tycker hon att Martin fångar för få sorkar, att han inte kan själv?