Tiden flyger
Min sista semestervecka tickar på, i all hast. men idag hände massa bra:
Fika med vänner och bortlämnande av två stora för att repetera inför den riktiga barnvaktsittningen. (Blev glad när de två gossarna högst välmående kom hit efteråt, fast jag trodde egentligen inget annat heller).
Vi är nästan helt klar med uterummet, med målning och allt! Tjoho, gillar när projekt blir klara. En vindskiva återstår, ligger färdigsågad i garaget, målning i morgon.
Och så det häftigaste av allt: Jag tog mig runt Säby på 34 minuter (5 km)! Jag, som alltid promenerar (har de senaste 20 åren endast sprungit om barn varit i fara eller om det gällt liv på jobbet), har under milt tryck från maken provat att jogga. Så smått. Och vi pratar jogg, inte löpning, inte alls.
Idag bad jag Martin jaga mig. Han startade fyra minuter efter mig och kom faktiskt inte ikapp förrän sista mördarbacken! (Och jag går upp i alla backar och springer i nedförslutarna än, däremellan går jag duktigt fort)
Vi var totalt slut när vi kom hem, jag tryckte till min gamla tid med fyra minuter, Martin med två. Martin tror att vi kommer jogga sida vid sida om några veckor, vilket jag är väldigt skeptisk till. Jag menar, JAG?! Jogga fem kilometer på 30 minuter?
Hahaha! Han är så söt....
Fika med vänner och bortlämnande av två stora för att repetera inför den riktiga barnvaktsittningen. (Blev glad när de två gossarna högst välmående kom hit efteråt, fast jag trodde egentligen inget annat heller).
Vi är nästan helt klar med uterummet, med målning och allt! Tjoho, gillar när projekt blir klara. En vindskiva återstår, ligger färdigsågad i garaget, målning i morgon.
Och så det häftigaste av allt: Jag tog mig runt Säby på 34 minuter (5 km)! Jag, som alltid promenerar (har de senaste 20 åren endast sprungit om barn varit i fara eller om det gällt liv på jobbet), har under milt tryck från maken provat att jogga. Så smått. Och vi pratar jogg, inte löpning, inte alls.
Idag bad jag Martin jaga mig. Han startade fyra minuter efter mig och kom faktiskt inte ikapp förrän sista mördarbacken! (Och jag går upp i alla backar och springer i nedförslutarna än, däremellan går jag duktigt fort)
Vi var totalt slut när vi kom hem, jag tryckte till min gamla tid med fyra minuter, Martin med två. Martin tror att vi kommer jogga sida vid sida om några veckor, vilket jag är väldigt skeptisk till. Jag menar, JAG?! Jogga fem kilometer på 30 minuter?
Hahaha! Han är så söt....
Kommentarer
Trackback