Inte vara bitter nu, inte vara bittter...

De senaste två dagarna har dragit åt tumskruvarna på semesterkänslan, jag har rent av nästan trott att jag har semester redan. Men det har jag förstås inte. Två veckor kvar.

Två soliga veckor kvar, säkert, som ska arbetas. Start ikväll och hela långa helgen ligger som en hel hög med timmar som ska göras. Löneslav, det är jag.

Finns de som säger att de inte skulle sluta jobba om den där storvinsten på massor av miljoner ramlade in på kontot. Det skulle jag. Tveklöst.

Sen skulle jag umgås med de arbetskamrater jag vill umgås med privat, och ge dem lite guldkant på tillvaron genom att göra om kaffestunderna till champange och snittar, hahaha!
(Pratar om den där jättevinsten, som gör att man badar i pengar).

Övrig tid skulle jag ägna mig åt att samla in pengar till våra hemlösa. Gå med i Stadsmissionen och fixa jular även till de som inga medel har.
Fast jag skulle samla in julklappar och tigga ihop mat så allt var klart i oktober. Sen skulle jag befinna mig på annan ort fram tills snön säkert smält bort i vårt land.

Fast tills jag börjar spela (och sen vinna dessutom) så får jag väl jobba som många andra, och mitt i detta gå runt och vara tacksam för att jag har ett jobb.

För jag tycker verkligen om mitt jobb, men jag skulle hellre vara ledig jämt om jag fick välja.