One to go...

Jo, calici har tagit ett skamgrepp på¨oss. Bara en kvar nu.

Inatt kräktes ett av barnen i trappan. Två gånger i snabb följd. Väldigt effektfullt vill jag lova. Hela panelen på väggarna var täckt och så liksom rann det som ett vattenfall nerför trappstegen....

Något av det värsta jag har tagit reda på i livet faktiskt. Just nu misströstar jag en smula och tror aldrig att den här kräklukten kommer försvinna ur huset.

Medan jag skurade trappan hängde en annan, ganska stor, desperat familjemedlem ut genom fönstret och kräktes. Med en toa i huset (och den är på nedervåningen), gick det inte att komma förbi "vattenfallet" på ganska lång tid.....

Kanske är det sådant här man kommer minnas om 50 år?

Nåväl. Min egen mage har varit tyst (utom när jag torkade trappa inatt, då gjorde den frivolter emellanåt, det ska erkännas), så jag fortsätter väl ett liv i karantän för det är verkar aldrig ta slut!