Lovis har fått en pärm av Julia att ha sina teckningar i. Kunde ju ha varit riktig frid och fröjd och nära paradiset med en spirande syskonkärlek.

Tills Lovis kom ner och bara vrålade. Sen skrek hon och i allt dett väsen hörs det att hon pratar men inte vad hon säger.
Till slut mattas skriken ut och det hörs mummel om prickar. Tar en stund innan jag förstår medan hon vevar med ett papper i handen och pratar om prickar - som inte finns.

- Det fattas prickar, jag har ju inga prickar!, skrik/gråter hon tillslut.

Hål. Det fattades inga prickar utan hål för att kunna sätta in teckningen i pärmen. Nu har Lovis fått lära sig hur hålslagaren fungerar.

Hon blev våldsamt imponerad av de perfekta "prickarna" i papprets ena kant.....

Tänk om man hade en guldig hålslagare. Lyxigt! Vi har en som var vit för trettio år sen, eller nåt.