Så jag har längtat efter detta!

Kan knappt fatta att jag i morse gick ut i stallet med regnjacka och uppfälld luva. Att jag satt vid frukostfikat och såg regnet rinna utmed fönstren.

Från det att jag klev ur bilen här hemma har solen stått högt på himlen och (skäms för att säga det) det var aningens för varmt där på altanen. Gott och väl 20 grader i skuggan, så underbart!

Min eftermiddag har varit som ur en saga skriven av mig själv.

Kusin Lovisa och Lovis har lekt i ett par timmar medan vinterbleka armar satt i solen och skissade på svägerskans trädgård. Kaffe och saft. Trädgårdsbok. Svettdroppar i pannan. Lugn och ro. Fåglar som spelat som galna.

De hann knappt fara så var Martin och Linn hemma igen, då, altan igen, liten skvätt vin. Solnedgång. Hästarnas förnöjda frustningar i hagen, idogt betande av grönt, nytt gräs.

Nu har solen gått ner och kylan har drivit in oss. Men nu finns hoppet om en vår, en sommar. Några månaders frist från frost och snö.

Nu blir det dessvärre natti-natti för mig som var tvungen att byta till dagpass imorgon pga massa sjukdom. Men jag ska drömma hela natten om min eftermiddag.