Liten har tagit sig sovmorgon, har inte kommit upp än fast jag skramlat i köket, varit i badrummet och öppnat upp ytterdörrar för sommarluft.

Bådar gott inför semestern, att flickan kan sova ut, jag gillar tanken!

Har även märkt att hon inte nattvandrar till oss längre. Det glesades ut till varannan natt, var tredje osv och jag har inte förrän nu insett att det säkert var över en månad sen hon kröp upp mellan oss.

Känns lite vemodigt. Min minsta är fortfarande min minsta men inte så liten längre. Nu har hon valt bort oss, på natten. Även om det var lite obekvämt med knän i njurarna och armbågar i full fart mot kinderna när man sov så var det ändå väldigt mysigt att ha henne där ibland.

Ja, tiden går och det är inget jag kan göra något åt.