Köpte mig Mia Skäringers bok igår på station inför hemresan. Trodde att det skulle vara typ manuset till showen jag såg i vintras men icke. Inte alls faktiskt men väldigt bra! Allvaret som blandas upp med humor, öppenheten, hon har en närvaro även i boken som är rent otrolig.

Boken har bara små korta kapitel, antingen krönikor från Mama eller inlägg från hennes blogg. (Eftersom jag inte läst varken hennes blogg eller Mama var allt nytt för mig, även om något lite av innehållet var med i showen). Den är alltså perfekt att ha på stranden eller så då det går fort att läsa en text, och nästa historia inte hänger särskilt mycket ihop med den förra.

Ska ha den bredvid sängen och ha den som bibel. Läsa ett stycke då och då när jag känner den där vanmakten över att inte räcka till för alla som behöver mig.
När det dåliga samvetet för precis allt gnager i hjärtat. Då - då kan man läsa några sanna rader av Mia, om att mammor är vanliga människor.

Som kvinna och mamma känner jag igen mig i så mycket av det hon skriver. Jag ska tvinga Martin att läsa den, så kanske han förstår sig på kvinnan han lever med lite mer, hahaha.

P.s. Vi är vågar, både Mia och jag.....