Ett helt år har jag hört på Julias suckar över de hopplöst tråkiga pojkar hon gått tillsammans med i skolan i sju år.

Lovat henne grönare ängar på högstadiet. En aning större utbud.

Idag har de haft studiebesök på skolan och sucken vid matbordet var av en helt annan sort... Dom fanns där, de fina pojkarna.

Vad var det jag sa?!