Igår kväll når Martin kom upp i sängkammaren där jag låg och läste i grodan ro klappade han mig i armhålan. Det gjorde mig panikslagen, särskilt när Martin log och sa att pälsen var mjuk...

Har tydligen glömt bort hyveln i nära en vecka. Hår under armarna är det äckligaste som finns på en kvinna/tjej tycker jag.

På sommaren, när jag ser en tjej i linne, med stora tussar i armhålan mår jag nästan illa. Det finns inget försvar. Det beror inte på tidsbrist iaf att man har håret kvar i armhålan.

10 sekunder, och jag rakade i lugn och ro. Det tar inte längre tid. Nu var det inte många mm som hade hunnit växt ut men nu är det ur världen för några dagar. Slätt och fint.

Benen däremot.... Fast det verkar dröja innan kortbyxorna ska på så jag hinner nog, det tar ju lite mer tid. Och gör ondare.