Allt ordnar sig.

Maja och hennes pojkvän klev ut i hagen i morse och började gosa. Hade uppträtt som de bott ihop i flera år. Inget bråk, inget rangornings tjafs. Bara lugn.

Efter en stunds bråkande klev även Havanna upp på transporten till sitt nya hem.

Och vilket hem!

Så fint stall, så trevliga herrkompisar och så dessa små får då, som grädde på moset. Stora, härliga hagar med äppelträd och vindskydd i. Julia log när vi lämnade dem. Hennes hjärta har fått frid.

Havanna började med att rulla sig, pep sen till ganska rejält åt de nya vännerna och tog sen - för första gången i livet troligen - kommandot över en hage. Fåren brydde hon sig inte ens om.

Och familjen som har henne nu har hjärtan av guld. Julia blev erbjuden att sova över om hon inte orkade släppa Havanna. Hon följde dock med hem men vi är välkomna precis när vi vill igen,  det kändes att de verkligen vill att vi kommer tillbaka.

Nu blir jag lite gråtmild. Men dom har fått det så bra. Och jag är så lycklig för det. *Torkar en tår som rinner*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0