Härom morgonen när Lovis låg brevid mig i sängen utbrast hon:

-Jag vill inte bli stor och få magen uppskuren med kniv!

Jag vaknade till i hjärnan väldigt fort och brådstörtat, vad i hela friden...?

- Men varför ska någon skära upp magen på dig?, undrar jag ju förstås.

- Om jag ska bli mamma, då skär dom ju upp magen så bebisen kommer ut, svarar hon med stora ögon, fyllda av fasa.

Två i vår närhet har fått barn med just kejsarsnitt så om jag tänkt efter så hade jag kunnat ana att frågor i ämnet skulle dyka upp. Tog mod till mig för att berätta andra sanningar för mitt barn:

- Men min mage har ingen skurit i med kniv...

- Hur kom vi ut då!?, undrar Lovis

- Ni kom ut från min springa, säger jag lite försiktigt.

Det är sen tyst väldigt, väldigt länge där på Martins sida.

- Jag ska inte ha några barn, kommer det bestämt från kudden bredvid. Sen gled hon ur sängen och försvann.

Tror faktiskt inte att jag gjorde saken bättre alls.