Frostigt

Är äntligen hemma från jobbet. Kallt som skam, barnen (de stora) kan tända pannan men har inte riktigt lärt sig hur de ska elda när det är kallt ute. Men det är på gång nu.

Kallt är det ute också - där Martin har vistas hela dagen jagandes älg.

Det har satt sina spår i hans humör, vi blev ruskigt sura på varnadra i telefonen förut. Och när han var hemma och vände för att ställa sig x antal timmar i iskall slaktbod.

Jag, grinig för att han inte ska lördagsmysa med oss, han, irriterad av själva kylan så han gnällde tillbaka. Då jag är väldigt ovan att Martin gnäller över huvud taget (det är jag som står för gnället om någon missat den detaljen), blev jag jättesur och smällde igen dörren.

Happ.

Ska se till att det finns gott om varmt vatten till honom när han kommer hem så han kan få ta ett bad. Och en liten virre på badkarskanten.
Sen kan vi säkert bli sams igen. För vi hade ju inget att vara ovänner om från början, egentligen. Så fånigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0