Haft utvecklingsamtal i skolan med en av hormon-bomberna.

Det har skiftat genom åren kan jag säga, dessa utvecklingsamtalen. Har känt svart förtvivlan i bröstet vissa år.

Men nu är allt bara perfekt. Hög studiemotivation, bra bemötande, goda resultat, gott samarbete.... Superlativen haglade över dottern.

Vi hade fått läsa hennes omdömen innan så lite förberedd var jag ju men det blev ändå lite av en överraskning att allt är så bra.

Fast gott i modershjärtat är det. Att flickebarnet sköter sig väl utanför hemmets vrå. Och att hon är så klok (och söt) - bara att konstatera att mutationer uppstår emellanåt!

En bild jag ska ha när jag jobbar, att dottern sitter likt en ängel där i skolan och lär för livet!