Men säkert en nyttig lärdom i livet, kanske. Lite tveksam...

Martin hade av oklar, onödig anledning lånat MIN bil i går kväll, som grädde på moset INTE stängt av ljuset på bilen efter det.

Den startade inte när jag skulle i väg i förmiddags. Vad jag sa om Martin får ni gissa själva. Särskilt som han stängde av ljuset i morse men ändå inte förberedde mig på att det kunde vara slut i batteriet.

Han lyckades trots förtvivlan från mig få mig till att hämta batteriladdaren, hitta batteriet, börja ladda och sedan med starthjälpen få igång min bil. (Trots att mitt hjärta nästan stannade när det sprutade gnistor när jag satte på ena polen så fixade jag det!)

Detta mina vänner är en bedrift lika stor som... att jag skulle ha gjort ett motorbyte själv. Har aldrig, verkligen aldrig, varit i motorrummet på min bil.

Pinsamt eller inte, Martin fixar oljan och spolarvätska. Jag behöver inte göra det själv. (Det kallas kärlek tror jag).

Att han dessutom tagit min matlåda idag fick mig på uselt humör, tyckte att han gjort skada nog. Men, nu känner jag mig stolt över användandet av batteriladdaren samt har köpt tråkig soppa på burk till kvällsmat här på jobbet.

Urdraget batteri samt stulen matlåda kommer väga tungt i julklappsförhandlingarna. Undrar hur många kaat de vita stenarna behöver vara för att kompensera denna förmiddag?