"Dunka, dunka"?

I födelsedagspresent fick jag en bunt högtalare och en förstärkare till min bil.

- Näe... Det här får du lämna tillbaka!, sa otacksamma jag till min man när jag öppnade paketet.

(Tycker ju väldigt mycket om små, små askar med blingbling i.)

Han vägrade med motiveringen:
-Jag hör när du är vid kyrkan när du kör min bil - du älskar att spela högt när du åker själv så nu ska du kunna göra det i din bil med!

Nu står han där ute i garaget. Borrar och grejar. Drar kablar osynligt under mattor och har fällt in massa högtalare i min hatthylla.

- Och du, jag har köpt små grejer, du kommer kunna handla även i fortsättningen!, har han också lovat!

Han är allt bra snäll min gubbe! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0