Varit i dricka-affären och handlat idag. För hutlösa slantar. Kände mig rik och la ner både det ena och det andra i korgen (är fattigare nu).

Martin tog nyss ett glas vin.

- Lindemans, minsann, sa han lite halvnöjt. Fortsatte sedan:

- Tycker vi ska dricka lite mer champange, det var ju bra i Budapest!

Av oklar anledning drack vi champange vi två tillfällen under den korta resan. Och Martin började gilla det. Själv törs jag bara ta ett glas, minns med fasa en nyårsafton för hundra år sedan då jag inte kunde stå på benen men hjärnan var klar.

Fortsätter nog köpa hem rödtjut. Lite mer hanterligt. Oftast.