Utan min familj vore jag ingen.

Kommer hem, trött och sliten.

Älgbiffar med makalös gräddsås till middag. Städat och fint. Presenter. Kaffe med grädde. Martin lagar taket i köket.
Med barnens pladder i örónen om helgen (som jag missat till stora delar pga arbete) kom livsandarna åter och jag känner mig rik.

På ett kort från Julia stod det:
Te qurero, mama. Eres todo para mi!

(Hon har översatt för mig men kan ni? Detta har hon lärt sig på två månader, är det inte otroligt!?)

Och Linn gav mig ett kort där hon helt övertygande meddelar att jag är en toppenmamma!

Jag är fortfarande trött men lycklig. De är mina allihop! ♥