Jag ansträngde mig. Verkligen.

Efter en supersnabb rond utan efterarbete fick jag lägga mig på soffan - två mer eller mindre ofattbara händelser på samma förmiddag. Jag har vilat på arbetstid en gång förrut - då hade jag migränanfall - samt att rondarbetet vanligtvis brukar ta några timmar.

Huvudvärk, yrsel, en högljutt gnisslande hals och allmänt stort illabefinnande tog ut sin rätt. Jag fick kasta in handduken (på jobbet innebär det kasta rapporter till en kollega samt lämna över nyckeln till läkemedelsrummet) och fara hem.

Nu ligger jag här, på sängen, mitt på dagen i fullt solsken och har dåligt samvete. Sån är jag.

Men det är skönt att sitta här uppallad mot kuddarna. Småläsa bloggar mm. Linn har dykt upp, undrar om hon serverar thé till sin mor? För det krävs att hon kommer upp på övervåningen - jag kan inte skrika efter henne.....

Sen är frågan, ska jag våga sova en stund innan jag ska hämta på dagis? Det är ca en timme tills dess. Eller kommer jag var mer döende efter tuppluren?

Men det svider i ögonen.