Idag tultade en igelkott genom vår trädgård. Linn och jag uppförde oss ytterst barnsligt när vi såg denna lilla varelse, vi skrattade dessutom ut den när vi såg hur den sprang! Men den var ju så söt!

Vi mutade den med ett rått ägg i en skål. Mumma tyckte kotten och somnade sedan mitt på gräsmattan. Hmmm... Liten var den och den första sedan urminnes tider här i trakten, (svärfar har aldrig sett någon här och har vistas här sedan barnsben, han är hemskt gammal ;)), så vi antog att den saknade någonstans att bo. En villsen lite själ.

Han har nu fått ett rede under ett av våra uthus. En resebur för smådjur full med hö och annat mys. Julia gick dit senare på kvällen för att lägga i lite till, så han skulle ha att bädda med och då fräste han/hon(?) så hemtrevligt. Betydde i vår romantiska värld att han/ho älskar sitt bo och inte vill att vi ska ta det tillbaka.

Imorgon ska kotten få ett ägg till frukost igen. Han/hon ska älska vårt hem och locka hit en älskling till våren. Så vi får små minikottar. Det vill vi ha!



Inte vår kotte, vet inte hur jag får ur korten ur mobilen än. Å andra sidan är de rätt lika allihop i mina ögon....

Om någon undrar varför jag bloggar denna okristliga timme kan jag säga att jag har åkt ur sovrummet för tredje kvällen i rad pga hosta..... Tar tid att somna på soffan med hosta.