Av det ovanliga slaget hade jag inatt.

Vi hade fått ett barn till, och det var vi lyckliga för, inget fel så. Inte för att jag vill ha fler barn men så här i efterhand, sittandes i köket, känns det ju bra att vi inte ens i drömmen la det nya barnet i skogen.....

Hur som helst, detta barn skulle döpas (kön på barnet framkom aldrig, men det var säkert en flicka). Barnet skulle döpas en söndag och alla inbjudningar skickades ut, en knapp vecka innan.
Efter det beslutade Martin och jag att vi skulle gifta oss, på lördagen. Knåpade i panik ut en omgång inbjudningar till och glömde mer än hälften av de som vi ville ha med.

Vi hade tänkt en liten tillställning, en borgerlig variant men ville ändå ha med nära och kära. En enklare middag var planerad i restaurangen på sjukhuset, inte patienthotellet ens utan bedrövliga Solsidan. Så denna måltid satt jag och planerade på en buss, (jag som aldrig åker kollektivt!) två dagar innan bröllopet.

Insåg även där i bussen att jag inte hade något fint att ta på mig på självaste dagen D och att vi glömt bjuda mer än hälften av de ville ha med på bröllopet. Det var panik i den högre divisionen kan jag väl säga.

Så det slutade med en rad på Facebook:

Maria Johansson - Gifter mig idag kl 10.00 i Närhetens kyrka, välkomna!

Sjukt, så sjukt.


Kände stror lättnad när jag vaknade över att mina barn är döpta och att jag och Martin faktiskt redan är gifta!