Imorgon börjar mitt nya liv. Imorgon.

Jag har felaktigt gått och tänkt på dagen idag som början på mitt nya liv. Det var fel, det är som sagt, imorgon.

Med skolstarten kommer oceaner med tid till mig, själv här hemma. Fast idag gick de visst bara 1½ timme (varför det?) så nu har jag fem barn (varför det?) här hemma.

Kan säga att jag sett fram emot den här dagen så länge att besvikelsen över den uteblivna tystnaden är monumental.
I fjorton år, ja det är sant, har det "mammats" i mina öron dagarna i ända när jag har varit hemma.

Idag känner jag mig gråtfärdig när någon gastar: -MAMMA genom huset.

Jag Vill Vara Själv Hemma NU!

Om sju timmar ligger Liten i sin säng. Imorgon 8.30 ställer jag ut henne vid gårdsplanen så hämtas hon av skolbussen.
Då har de stora redan åkt, den lilla människan kommer inte hem igen förrän kl 13.10. Jag blir således själv i nästan fem timmar.
Likadant på onsdag innan jag jobbar kväll.

Nu är sommarlovet slut och ingen är gladare än jag för det, om detta väcker anstöt hos någon kan jag tillägga att jag älskar mina barn men har de senaste sex veckorna fått en överdos av dem. Och dom av mig.

Äh, jag lägger Liten om sex timmar, passar på innan hon lärt sig klockan. 360 minuter kvar! *ticktack, ticktack...*