Glädjerus

Jag fick en telefon av Martin ganska nyss. (Ja, hans jättegamla, säket använd i tre månader men tja, det är ändå en HTC så varför inte? Jag kan väl trassla in mig i nya menyer, allt annat i livet är ju i upplösning så varför inte börja ha en telefon som man inte begriper alls oxå samtidigt?!)

Detta ledde till värsta kedjereaktionen och jag hade ett barn som låg på golvet och grät av glädje över att få min telefon.
Förlåt? Har jag missat något? Den är blå, jag svarar ibland på SMS (oftast inte) och ibland ringer det i den och jag hör när det händer (om batteriet är laddat då). Det är ju inte som att vinna miljonlotteriet direkt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0