Nästan frukost på sängen. Martin sprätte upp och fixade ägg och bacon frukost med rykande hett och gott kaffe. Bara att slå sig ner vid köksbordet.

Anledningen till Martins snabba uppstigning var tyvärr ännu en signatur på ena kattens dödsdom. Lovis vaknade av att han stod och skulle krafsa över sin olycka i hennes rum. Han har slutat säga till och sätter sig vartsom helst.
Förbannat. Jag tycker om katten men så här kan vi inte ha det. Fel årstid är det också, jag vill ju begrava mina djur här hemma på gården men nu är det lite svårt att gräva. Och i frysen kan jag ju inte ha honom!



Jäkla katt, varför gör han så här? Han är i mina ögon fortfarande ung, 10 år, och jag hade tänkt ha honom många år till. För han har en fantastisk personlighet i övrigt, om man bortser från allt pissande och skitande inne.