Lovis funderar en hel del på det här med att växa och bli vuxen. Kanske är det rätten till egenbestämmande som lockar mest, hahaha!

Men hur som helst. Hon vet ju att "stora" kan en massa också, som hon inte kan än. Med stora menas för Lovis människor från kanske Linns ålder och uppåt.

Vi pratade lite om det här vid middagen. Lovis funderade lite fram och tillbaka och sa sen med lite rädd röst:

- Jag vill aldrig stå på händerna!

Funderade en kort stund innan jag svarade:

- Älskling, det behöver du inte, jag står aldrig på händer och det går jättebra för mig ändå!

Hon sken upp som solen i hela ansiktet och nu har hon ett bekymmer mindre i livet. Hoppas hon inte kommer göra sig (mig) ovän med någon framtida gymnastiklärare bara....(ni vet, min mamma säger att....)



Något som är viktigt är att kunna dela melon själv, med Riktig kniv, och det kan hon snart!



Står stadigt på västkustens blåsiga berg. Vem behöver kunna stå på händer?